Siri Hustvedt och den manliga blicken

Jag flaggade nedan för att jag ville undersöka huruvida könsmaktsordningen är synlig i fler skapande par och sa då att det par som jag först kom att tänka på var Paul Auster och Siri Hustvedt. Två författare som utan tvekan är både lästa och erkänt begåvade och jag själv dessutom uppskattar mycket. Hur ser media på deras respektive skapande och deras relation? Hur beskrivs de?

Jag trodde nog att det skulle se annorlunda ut än i fallet Boström Knausgård/Knausgård, eftersom Auster/Hustvedt är etablerade båda två, och det visade sig vara riktigt. Det jag har sett hittills är mestadels glädjande: artiklar om henne handlar faktiskt om henne, inte om honom eller om dem som par. Det är hennes författarskap som står i fokus och hon tillåts prata om det och slipper förhålla sig till hur det att leva med en känd författare eller hur deras hem ser ut. Så långt är jag nöjd.

Att flera journalister och kulturskribenter inte kan hålla sig från att kommentera hennes yttre är desto sorgligare. Inte en enda av de artiklar jag har läst om Auster berör hans utseende men Hustvedts utsida beskrivs mer eller mindre mångordigt. Såhär, t ex:

She has a wonderfully vivid Scandinavian beauty - eyes that speak of fjords, cheekbones that really should be kissed by a sauna-induced glow - yet she looks frail, too, even spectral. She makes you think not of decaf soy lattes but of smelling salts. 

Jodå, det är poetiskt men jag tycker ändå inte att det duger. Nej, tvärtom: det gör det ännu värre.  Byt ut she mot he och det hela blir löjeväckande. Ingen skulle skriva nåt liknande om (exempelvis) Paul Auster! Det är inte bara så att en man inte är sitt utseende utan sin gärning. Om hans utsida någon gång skulle beskrivas så inte skulle det låta såhär! Det må vara en kvinna som beskriver en annan kvinna i citatet ovan, men det är ingen tvekan om att det är utifrån en manlig blick hon gör det.

Vi skriver 2011 men i vissa avseenden känns det som 1911.