Sådärja. Nu har jag läst Happy, happy och har därmed en mer given rätt att säga något om den. Eller om min läsning av den, snarare. Det jag vill säga kan sägas tämligen kort: jag blev besviken. Givet att ämnet intresserar mig och givet att boken har orsakat viss debatt så hade jag väntat mig mer. Fler nyanser framför allt.
Jo visst kan man förhålla sig till det som författarna säger att de gör, prata om den bok som är skriven och inte om en som skulle kunna vara skriven. Redaktörerna säger att de vill visa upp ett alternativ till den så entydigt negativa bild (deras ord) som "hitintills" visats upp. Det är nåt hederligt med det, som att recensera en film efter genre - förhålla sig till om det är en romantisk komedi eller en splatterfilm man har sett och ska ha en åsikt om.
Men man kan också se det som att skildring av skilsmässa är en genre och att inom den kan det som produceras vara mer eller mindre bra eller intressant. Jag väljer förhållningssätt nummer två, och väljer därmed att ställa krav.
De krav jag ställde på den här boken, eller de önskemål jag hade, var att den skulle ställa svårare, intressantare frågor, att den skulle våga mer, att den skulle ge mig mer. Jag tycker att det är både sorgligt och märkligt att den bild som de här tio kvinnorna målar, med tio olika penslar, är så enhetlig, så endimensionell. Det är flera som har påpekat att det är en homogen skara författare. Det är sant att det är så, men frågan är om det spelar roll. Jag är säker på att det trots alla likheter mellan dem finns nyanser, bredd, svärta och skuld, problem mitt i deras lyckor. Är det ett medvetet val att vi inte får ta del av allt det? Är det så viktigt att läsaren inte för en sekund funderar över om det verkligen är en bra idé att skilja sig? Jag vet inte. Men jag vet att jag blir väldigt trött på alla goa relationer med exen och deras nya, alla fantastiska barnveckor, alla fria och lätta(de) frånskilda kvinnor. Jag tror att läsaren behärskar en massa nyanser av grått.
Anade att boken skulle vara så som du beskriver den och som du gjorde så bra tycker jag. Kram k- som tycker att vi ska kolla våra kalendrar snart och bestämma en helg.
SvaraRaderaJa, det var lite träligt tycker jag. Nog kunde det ha bränt till mer?! Så himla gullegull.
SvaraRaderaKlart som korvspad att vi ska hitta en helg! Barnlösa helger som vi kan är 8-9/10 och 5-6/11 (förutom att jag ska springa ett lopp på lördagen då.) Hur ser det ut för er?
Hej! Jag tror du skulle uppskatta Skilsmässoboken (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9515225582). I den skriver män och kvinnor, en del har lämnat andra blivit lämnade. Vet inte om det är kulturskilnad som gör sig gällande. Den finlandsvenska verkar ha ett djup och bredd som inte är så poppis i Sverige. Här ska allt vara snyggt och smärtfritt, vilket för med sig att verkligheten blir ignorerad och så tror vi att vi lever och är lyckliga när vi beter oss som alla andra och blundar för dem vi egentligen är.
SvaraRaderaHälsningar