Fyra fyrar!

Jag älskar att ha rätt!

Och Baltimore som jag länkade till var bästa låt enligt recensenten, Hanna Jedvik. Har inga problem med att tro henne.

Synd bara att jag inte var där. Men det går fler tåg. Och jag skulle som sagt inte bli förvånad om den här killen förgyller Way out west nästa sommar.

Favoriter i spåret

Det blir lite mer musik idag. Några av de låtar jag helst har i lurarna när jag springer. Kanske kan någon inspireras att komma ut i spåret, annars går det bra att lyssna hemmavid också. Eller på bussen.

Read my mind – Killers 

Bra, stötigt komp och en låt som växer i intensitet. Får mig alltid att vilja uträtta stordåd och det är en bra utgångspunkt för varje löprunda. Är därför en bra förstalåt i spellistan.

Plug in baby – Muse

Förutom att Plug in baby har världens bästa intro är det en perfekt löparlåt, suggestiv och i perfekt tempo för mittdelen av rundan, när man har hittat farten, är pigg i benen och fortfarande orkar ta in en skön text. Mycket gitarrer och Matt Bellamys falsettsång håller sig på rätt sida.

Holiday – Vampire Weekend

En klassisk pophit med högt bpm och mycket gitarr. Perfekt när man vill och orkar springa riktigt snabbt.

Halleluja – Ingenting

I huvudsak glad indiepoplåt med ett skönt litet stråk av svärta och raspig sång. Bra ”mitt-i-rundan”-låt med skönt driv.

Conversation 16 – The National

En lite sorgsen indielåt i bra tempo för lite långsammare rundor runt 15 km. Lätt att förlora sig i och glömma knäsmärtor och andra olägenheter som kommer efter en mil.

What’s the point – Johnossi

Sverige bästa manliga sångröst och gitarren från himlen. Min favorit att ta till i den sista backen innan mål. Jag orkar alltid springa lite snabbare då.

Plus ones – Okkervil River

Underfundig text och skönt sävlig, perfekt soundtrack till stretchningen efteråt. Använder hela låten – det gör att ben, rygg och höfter är tacksamma dagen efter.

Farda – Laleh  

Smärtsamt vackert av en av Sveriges mest begåvade artister. När jag har duschat och dricker en kopp kaffe i soffan

Israel Nash Gripka

Jag funderar fortfarande på den här bloggens varande och värde. Vad är det jag vill skriva om? Vem hoppas jag ska läsa? Varför?

När jag tittar på de senaste inläggen ser jag att det mest handlar om böcker och läsning. Jag läser mycket både på jobbet och privat (och det flyter dessutom ihop) så det är väl inte så himla märkligt. Men det finns en massa andra saker som också är roliga och viktiga. Musik t ex. Jag har inte för avsikt att driva en musikblogg, men då och då kommer jag nog att tipsa om nåt jag gillar och skriva nåt om varför.

I dagens GP (bara i papperstidningen tyvärr) finns en intervju med den amerikanske musikern Isarel Nash Gripka som spelar i stan ikväll. Aldrig hört talas om? Inte jag heller, innan idag, men nu har jag och jag kan verkligen rekommendera en sväng till youtube för att t ex lyssna på den här:

Jag sätter en slant på att den här killen kommer till Slottsskogen i augusti nästa år. Det skulle i alla fall göra mig lycklig. Jan Andersson på GP skrev såhär om honom i somras: USA svämmar över av lysande låtskrivare. Senaste fyndet: Israel Nash Gripka (Bob Seger möter Ryan Adams). Det är hans beskrivning, inte min. Men bra som fan är det.