I dagens tidningar, bland annat GP och Aftonbladet, recenseras Camilla Läckbergs nya deckare, Änglamakerskan. Jag har bara läst en bok av henne: Predikanten. Inhandlad på Saronkyrkans loppis (en guldgruva på alla sätt och vis) för en femma, så att det blev just den är en ren slump. Jag ville läsa något av henne för att kunna uttala mig om hennes författarskap.
Jag har läst en hel del deckare (eller vad vi nu ska kalla dem, såna där böcker där minst en person blir mördad och plotten är att detta mord ska redas ut) och är vare sig obekant med genren eller illvilligt inställd till den. Det finns mycket som är bra och ger en läsupplevelse som stannar kvar, som väcker tankar och lär mig något om mig själv, andra människor och det samhälle vi lever i. Böcker som gestaltar personer på ett sätt som gör att jag både tror på dem och bryr mig om dem. Arne Dahl, Dennis Lehane och Håkan Nesser är några författare som lyckas med detta och som jag gärna återvänder till (länkarna går till min respektive favoritbok av dem.)
Camilla Läckberg lyckas däremot inte. Det är platt dialog utan gestaltning. Det vill säga: alla personer i boken uttrycker sig likadant och därmed vare sig tror jag på eller bryr mig om dem (det första är orsaken till det andra). "Samhällskritiken" är inte ens satt inom citationstecken värd ordet. Jag jämför Läckberg med andra författare i den genre där hon verkar och jag fattar helt ärligt inte vad det är som gör att hon är så läst och omtyckt. Jag vill inte falla ner i elitisthålet och säga att det är för att folk inte fixar att läsa nåt annat än det småputtriga, oproblematiserade, lättköpta. Jag vill tro att folk visst kan ta till sig litteratur som är mångbottnad, som visar upp komplexa figurer, som tvingar läsaren att tänka. Jag vill inte ha fel där!
Hamnade rätt i mediabruset bara, tycker inte heller hon ger nåt djup i sina berättelser.
SvaraRaderaJa, det är förstås en förklaring. Hennes böcker är helt uppenbart vad många människor vill ha. Eller tror att de vill ha...
SvaraRaderaJag håller med: förstår inte hennes popularitet. Har läst 3 böcker av henne för att ge Läckberg en chans, men blivit lika besviken varje gång. Brukar aldrig kunna lista ut svaret, men i samtliga tre deckare visste jag efter bara några kapitel vem som var mördaren. Miljön som hyllas i media: finns inte. "Ett träd" är vanlig miljöbeskrivning i böckerna. Det märks dock att hon älskar att berätta. Det är exponeringen i massmedia som gör att man har problem att få in henne i en annan "litterär salong", tror jag. Harlekin säljer som smör och är ren underhållning och Läckberg ser jag som en mer försvenskad variant på den genren. Inget fel i det, avkoppling behöver alla, men det blir tokigt när man ska försöka ge denna underhållning ett djup den saknar, och som hon kanske inte heller avsåg skapa.
SvaraRaderaDu har en poäng där, absolut. Hon ska bedömas i den genre där hon verkar. Och inom deckargenren finns det olika nivåer, hon spelar i en helt annan dimension än t ex Arne Dahl.
SvaraRaderaSen stör det mig att hon är en sån mediahora, men det är ju en helt annan sak.