Våren och tankarna som snurrar

Det är sen vårtermin i mitt arbete på högskolan. En tid som innehåller två (eller nej: tre saker - men mest två).
1. Eget skrivande. Min bok, som snart ska vara klar, tar tid och tänkarenergi. Roligt och mödosamt.
2. Uppsatshandledning. I år har jag sex uppsatser och författarkonstellationer att hjälpa och hålla vetenskaplig reda på. Roligt och mödosamt det med, om än lite mindre av båda.
(Ja, och så 3. Tillverka och bedöma omtentor. Varken roligt eller särskilt mödosamt, men ska ändå göras)

Detta gör att det är fullt upp, inte bara såtillvida att tiden inte riktigt räcker till, utan också att min tankebank töms. På min så kallade fritid finns inte mycket ork till att tänka på andra saker - sådant som skulle kunna hamna här. Eller: tänker gör jag ju. Tankarna stängs aldrig av, jag vet inte ens hur man gör det. Men kraften (och tiden) att tänka klart och skriva något här, den finns inte. Hur gärna jag än vill. För det finns ju så mycket jag vill skriva om. Sådant som jag läser när jag jobbar med mitt bokprojekt - om begrepp som tolerans, hållbarhet, förståelse, normer och krav, tillit och demokratisk vänskaplighet. Listan kan göras hur lång som helst. Sådant som händer i Sverige och världen, i dag. Valet i höst, mitt engagemang i Medelklassupproret, de etablerade politikerna - många av dem är så ideologiskt trötta (eller tröttsamma i alla fall), högerextremismen som visar sitt fula tryne både här och i andra länder. Motståndet och våldet. Och feminismen, som genomsyrar alla frågor från lika lön till bortrövade småflickor i Nigeria. Klassfrågan. Den också. Allt, allt vill jag hinna med.

Jag får göra det till ett sommarprojekt tror jag! När bok och uppsatser kan läggas till handlingarna och tankebanorna kan löpa mer fritt. När tankar kan tänkas klart. Vi ses då!  

Dags att sätta i strömsladden!

Den senaste veckan har jag jobbat 150 % och inte haft många lediga stunder. Delvis självvalt och delvis för att saker händer samtidigt, som t ex att tentor på alla kurser ska vara färdigbedömda samma dag. Sådana arbetstoppar är alltid pressande och om en till det lägger förkylning med tröttsam hosta så blir det en rätt trött människa som kommer ut i andra änden. Som kommer ut idag, den första obokade dagen på länge. Alla de tankar jag tänkt under de här dagarna, om det som händer i samhället (nazisternas mordförsök i Malmö mest av allt) och om det jag pratat med mina studenter om (makt, etik, vetenskaplighet, hedersnormer för att bara nämna några saker) och som jag hela tiden har tänkt att jag ska skriva något om idag - var är de nu? Tröttman är massiv och det enda jag orkar tänka är att jag vill sluta hosta och orka springa igen. Det känns oerhört primitivt och banalt. Men jag har varit här förr och vet varför och vad som krävs. Min hjärna är urladdad, det mentala batteriet står på noll och då behövs hjärnvila och fysisk aktivitet. Sen behöver jag läsa lite skönlitteratur och smyga över till Jasbir Puars bok om terrrorism som jag längtar efter att ta min in i. Imorgon är jag på banan igen. Den här banan.