Läser en intervju med Linda Boström Knausgård i dagens DN (bara i papperstidningen, vad det verkar). Jag har inte läst något av henne och kan därför inte bedöma hennes författarskap. Jag vet således inte om hon i kraft av sin egen begåvning förtjänar ett helt uppslag i Boklördag inkl stort foto på framsidan. Jag antyder ingenting, men det går inte att bortse från det faktum att hon är gift med en hyfsat känd författare (som jag för övrigt inte heller har läst).
Jag bestämmer mig för att ta mig an artikeln som om den faktiskt handlar om henne och är publicerad för att hon är intressant i sig själv. För att hon släpper en bok nu. Men jag blir besviken. Artikeln handlar mindre om hennes författarskap än om det faktum att hon är gift med en hyfsat känd författare (som jag för övrigt inte heller har läst). Hans vanor, hurdan han är att leva med och hur de fungerar som varandras kritiker är de teman som tar största delen av utrymmet.
Inför detta tänker jag två saker:
1) Det är så typiskt, mannen är mer intressant och kvinnans skapande är underordnat hans. Hon blir intressant bara om hon ställs i relief till honom. Hon används till att göra människa av honom.
2) Det är så typiskt, om man har en känd partner kan man få uppmärksamhet av ett slag och i en omfattning som man aldrig skulle ha fått annars.
Jodå, jag ser också den bristande logiken här. Jag kan väl inte tycka att både 1) och 2) gäller samtidigt?! Men så tänker jag att det avgörande måste vara om jag anser henne vara begåvad eller inte. Och det har jag ju inget svar på ännu. Men oavsett vilket så är det en märkligt vinklad artikel, för utöver det knepiga fokuset på henne som hans fru, så har alltihop en tröttsam touch av hemma-hos-reportage. Det kända parets nya hus, liksom. Inte vad jag förväntar mig av kulturdelen i en av landets största morgontidningar.
Paul Auster och Siri Hustvedt, hur förhåller dem sig till iakttagelsen? Får inte hon ganska mycket uppmärksamhet i eget namn, eller är det samma där?
SvaraRaderaEddy, som inte verkar kunna logga in med blogger?!
Ja, det blir som om hon var tvungen att betala ett pris för uppmärksamheten. Att om hon nu vill väcka intresse för sin bok så kan det inte hjälpas, hon måste vara först och främst hans fru. För alla är nyfikna på denna kvinna som han beskriver i sina böcker.
SvaraRaderaFörfattare behöver pengar och de tvingas ut i tassemarkerna. De som vätter mot rena exploateringen.
Hagar Olsson, kritikern, ville att hennes privata brev skulle brännas i händelse av att hon avled. Ingen skulle kunna snoka i hennes kvarlåtenskap. "Likmaskarna" ska inte hitta något, sa hon. Idag sitter vi som flugor på författarköttet, lägger våra ägg.
Författarna blir sina egna varumärken och måste vårda det med rätt detaljer, skapa en illusion av rätt sorts öppenhet.
Varma hälsn Tove, som känner Kristina du vet.
Eddy, jag tänkte också på dem! Ska kollas upp, absolut. Där vet jag att åtminstone jag tycker att båda är berömda pga egen begåvning, men jag vet inte hur media förhåller sig till dem.
SvaraRaderaTove: visst är det så att man som författare behöver uppmärksamheten för att kunna sälja böcker och därmed få möjlighet (åtminstone ekonomiskt) att skriva nya. Och kanske är detta ren strategi, något Linda Boström Knausgård styr över själv och vinner på. Men det är så typiskt att de uppfyller myten om den manliga konstnären som stänger av världen när han skapar kontra den kvinnliga som alltid är lyhörd för andras behov i första hand. Aldrig att jag skulle vilja vare sig leva med en sådan man eller vara en sådan kvinna!
Har du läst detta Annika? http://hd.se/kultur/2011/09/07/kvinnosynen-som-gud-glomde/
SvaraRaderaNej, det hade jag inte sett. Bra att fler ryter till. Men jag kunde inte länka i twingly nu heller...
SvaraRaderaTänkte också på det, skrev det här häromdagen
SvaraRaderahttp://rodeo.net/const/2011/09/05/dn-boklordag-intervjuar-knausgards-fru/
Bra att fler reagerar! Det är en så obegripligt gammaldags syn på både författarskap, kön och familjeliv.
SvaraRadera