Det sorgliga beskedet om att Gitta Sereny har avlidit når mig via Facebook. Jag tittar på utskriften av min artikel/bokkapitel - eller vad det nu ska bli - om "hederspappor", som jag borde läsa med rödpenna och strukturera om i... Just nu känns den så oväsentlig! Jag kan inte koncentrera mig och jag vill inte ens försöka.
Men så kommer jag på att hon - om hon blivit tillfrågad - inte skulle vilja att någon satt och glodde ut genom ett fönster i stället för att skriva. Hon skulle säga att jag omedelbums ska fortsätta med det jag gör. Arbeta, skriva, tänka. Så som hon gjorde i hela sitt liv.
En av våra allra största, modigaste och klokaste är borta och det kommer att bli tomt. Jag har längtat efter en ny bok av henne, efter hennes insikter och ja, vishet. Det är inte ord jag ofta använder men på henne passar det. Hon var vis. Var? Är! I sina böcker är hon. Alltid lika aktuell och nödvändig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar