Arn

Det finns - för oss alla tror jag - tillfällen då vi är sist. Filmer som alla har sett, böcker som alla har läst. Eller i alla fall tror vi det.

Jag har inte sett ET, inte heller Avatar. Det är bara en månad sen jag såg Titanic. Nej, inte 3D på bio. Den gamla. På dvd. 

Jag har inte heller läst böckerna om Arn. Eller hade inte. Nu är jag på del 3 och jag stortrivs. Jag bjuds in till en värld jag känner ramarna kring men vet mycket lite om. Det hela är fantastiskt välgjort och jag känner mig ganska säker på att det är skrivet med ett leende: jag tror att Jan Guillou hade jätteroligt när han arbetade med de här böckerna. Det är inte en läsupplevelse av det slaget som Oates, Auster, Murakami eller nån annan av mina favoriter kan ge. Det är något annat, något som jag inte tror att jag har upplevt sen jag gick i mellanstadiet och hetsåt indianböcker. Jag lär mig saker jag inte visste att jag ville kunna.

Även om de här böckerna hamnar i en kategori för sig, jämfört med det mesta jag har läst, så har de en sak gemensamt med alla andra verk som jag tycker om: jag bryr mig om människorna och det gör jag för att jag tror på dem. De är väl gestaltade. Min käpphäst - eller en av dem - när det gäller böcker. Så självklart och så lätt att misslyckas med. Guillou misslyckas dock inte. Tvärtom.