När jag för ett tag sedan gav Eddy i uppgift att skriva om ett antal olika ord hade jag själv en hel massa att säga om ordet kontroll. Då handlade mina tankar mycket om Högskoleverkets granskning av det arbete vi lägger ner ute på landets lärosäten, om det vansinniga i att bara titta på c-uppsatserna och om den frustation jag kände inför att ett helt ämne får kritik pga brister i en uppsats (ja, det är sant).
Men det finns andra sorters kontroll också (om vi fortsatt håller oss till mitt arbete på högskolan): min kontroll av vad studenterna gör och kan. Obligatoriska moment är en fråga som vi lärare då och då återvänder till att diskutera. Vara eller inte vara? Föreläsningar är aldrig obligatoriska men seminarier och övningar är det oftast. Varför? För att studenterna inte skulle komma annars? Varför skulle de inte det? De kommer ju till föreläsningarna! Nej, inte precis varenda en, men det är alltid i princip full sal. Varför är det det? För att de tycker att det är meningsfullt? För att de inte tror att de ska klara godkänt annars? För att det är roligt? Förmodligen är det en kombination.
Om vi i ett slag skulle ta bort kravet på närvaro på seminarierna - skulle studenterna utebli då? Och vad skulle det i så fall säga om värdet av att vara där? Jag tänker såhär: om seminarierna är roliga, lärorika och dessutom nödvändiga för att klara kursen, ja då kommer studenterna. Obligatoriskt eller inte. Men om de är trista och meningslösa så måste vi tvinga dit dem. Alltså är det upp till mig som lärare om de kommer eller inte? Ja, i förlängningen. Om jag lägger upp min undervisning, i alla moment, på ett sådant sätt och styr upp intressanta pass av alla slag - både föreläsningar och seminarier - då kommer studenterna att hänga på.
Vad tror du? Har jag fel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar