För mig och förmodligen de flesta andra är ledig motsatsen till arbetar. Så tänker vi, trots att ledig är ett adjektiv medan arbetar är ett verb. Nu kanske någon tänker att bara en språknörd kan hänga upp sig på den skillnaden. Och visst: språknörd är jag. Men här handlar det inte bara om det. Jag tror nämligen att den motsats många av oss upplever mellan att arbeta och att vara ledig hänger ihop med de här ordens olika beskaffenhet: Ledig är något man är. Arbetar gör man.
Vad betyder detta för vår syn på ledighet kontra arbete? Jag har inga vetenskapliga belägg för det men jag har en klar bild av att många människor - bland annat i min egen närhet - arbetar för att de måste och bär på en konstant längtan efter ledighet. Som om ledigheten är det rätta varat. Det man skulle vilja befinna sig i alltid, om man bara hade råd och kunde försörja sig. Med en sådan syn på livet är arbetet ett nödvändigt ont. Detta betyder inte per definition att man tycker illa om sitt arbete, att man inte trivs på jobbet eller att upplever det man gör som meningslöst. Det finns självklart människor som lever så också, människor som avskyr sitt arbete/sina kolleger/sin chef och som tycker att varje arbetsdag är en plåga. Deras inställning till arbete kontra ledighet är i allra högsta grad begriplig.
Jag tycker att det är mer intressant att fundera över hur det kommer sig att så många som har ett jobb de gillar ändå tycker att jobbandet är något de skulle kapa från sitt liv om de bara hade ekonomi till att klara sig. Vad är det som gör att de känner så? Och vad skulle de göra hela dagarna om de var lediga jämt?
Vad tror inte att jag tillhör den kategorin. Jag vill jobba. Visst, det finns en del moment och aspekter av mitt arbete som är mindre roliga, men på det hela taget tycker jag om att vara på jobbet. Eller i jobbet kanske jag ska säga. Jobb på hemmakontoret, dagar då det för någon som måste vara på sin arbetsplats varje dag kan se ut som att jag är ledig, är också arbete. Kanske är det just för att de dagarna finns, för att jag alltid har haft möjlighet och tillåtelse att jobba hemifrån några dagar i veckan, som jag så starkt upplever att jag skulle vilja jobba även om jag inte var tvungen till det av ekonomiska skäl.
Min lutherska uppfostran utgör en bakgrund till mina tankar på arbete och ledighet. Där jag kommer ifrån är man ledig från något, eller efter något. Ledigheten är belöningen för hårt slit. Arbetet är något nödvändigt men också något som man finner glädje i och det handlar inte bara om att arbeta för att göra rätt för sig utan också om att tycka om att vara igång, att njuta både av själva arbetet och av att skörda frukterna efteråt.
Jag njuter av ledighet, som i dag när det är söndag och jag ligga i soffan och läsa en skönlitterär bok i flera timmar, när jag kan ta en långpromenad i skogen, när hinner laga mat som tar tid, när jag hinner slutföra samtal. Jag behöver det. Alla behöver det. Men jag behöver de andra dagarna också. De är inget nödvändigt ont, utan ett nödvändigt gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar