Min dotter började högstadiet igår. Med hem efter den första skoldagen var den sedvanliga bunten papper: inbjudan till föräldramöte, en blankett för att adresser och telefonnummer till mamma och pappa samt en liten skrift som heter Välkommen till ...skolan.
Det är några år sedan jag senast var med om att ett barn började högstadiet och då var det på en annan skola än denna, i en annan stadsdel. Kanske är det därför. Jag vet inte. Men inte desto mindre blir jag lite förfärad över tonen i denna "välkomstbroschyr". Ja, inom citationstecken, för så särskilt välkomnad fick den i alla fall inte mig att känna mig. Det är ajabaja klotter och nix sms:a på lektionen hit, fy otillåtna saker i skåpet och snöbollskastning skäms! dit. Visst kan jag förstå att man vill stämma i bäcken men det är också så att det man skriver anger vilka förväntningar man har på eleverna. Om man tycker att man behöver påpeka att barnen inte får klottra på väggarna eller ta med sig egen mat till bamba säger man också att detta kan man göra. Visst ska man ha regler, absolut, men måste man köra upp dem i ansiktet på de små nyblivna sjätteklassarna och deras föräldrar? Måste man ta första tillfället i akt att berätta att nu blir det andra bullar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar