Idag börjar Way out West här i Göteborg. En av sommarens stora händelser för mig och många andra musikintresserade. Göteborgsposten frossar i vanlig ordning i artistporträtt, tips och kartor över festivalområdet. En stor del av den plats som ägnas händelsen viks åt ett par artiklar på temat manlig dominans bland de bokade artisterna. Siffrorna talar sitt tydliga språk, om det finns inget att tillägga: 73% av akterna är män eller band med bara män, 16% dito kvinnliga och 11% är mixade (ofta idel manliga musiker med en kvinna bakom mikrofonen).
Detta är fakta. Med den framför sig kan man gå vidare och fundera över två saker:
1. Hur reagerar jag på detta?
2. Hur tycker jag att en festivalarrangör bör reagera och agera?
Artikelförfattaren Maria Domellöf-Wik svarar: 1. med bestörtning och 2. med bestörtning och boka fler kvinnor. Samt med att framställa festivalarrangören Luger som en förening bestående av reaktionära och nonchalanta idioter. Det är föga konstruktivt.
Nu vill jag först som sist göra klart att jag också reagerar på att det är så stor andel män bland de bokade akterna. Det är ett tecken på något som jag tycker är jättetråkigt: nämligen att musikvärlden fortfarande domineras av män. Artisterna, bokarna, recensenterna - män överallt. Jag vill se en förändring: jag vill lyssna på musik av och med tjejer, läsa texter av tjejer, gå på konserter och festivaler som råddas runt av tjejer. Också. Jag önskar mig en värld där könet inte hindrar någon från att bli vare sig rockstjärna, politiker, snickare eller något annat. Där folk får pyssla med det de vill och där de bedöms efter sin prestation och inte efter hur de ser ut mellan benen.
Men hur blir denna drömda värld verklig? Blir det den genom att vi förfasar oss över att festivalarrangörer bokar 73% manliga artister? Nej det blir den inte!
Jag tror nämligen inte att vi kan lägga över ansvaret för jämställdheten på någon annan. Jag tror att den jämställda världen, vad gäller såväl musik som andra branscher, blir verklighet först när vi vill ha den. Vi alla. Inte bara jag och några med mig. När vi visar vår vilja genom att faktiskt lyssna lika mycket på kvinnliga artister som manliga. När vi som är musikintresserade visar med vårt agerande att vi vill att den och den kvinnliga artisten ska bokas till festivaler och konserter. När vi gör fler kvinnliga artister till stjärnor. Då kommer festivalarrangörerna inte att kunna förbise dem. Först då.
Att bara prata om att det borde vara fler kvinnor räcker inte! Vi kan förfasa oss hur mycket som helst över 73% män. Så länge det är männen vi lyssnar på så kommer det att vara de som bokas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar