Melissa Horn som pausfågel?

Jag blir så arg!

Det är Kulturkalas just nu i min hemstad Göteborg, ett evenemang som bland annat innebär en massa gratiskonserter runt om i stan. Igår kväll spelade Melissa Horn på Götaplatsen. Sommaren visade upp en av sina finaste kvällar och massor av människor var ute. Många av dem för att liksom vi se och höra Melissa Horn: publiken fyllde hela planen runt Poseidon-statyn och så långt ner längs Avenyn som man kunde se. Finfin utgångspunkt för en bra konsertupplevelse med andra ord.

Och visst levererade Melissa Horn allt man kan önska sig! Hennes finstämda och lite vemodiga låtar gjorde sig väldigt bra live, faktiskt bättre än jag hade trott. Och trots att hon är väldigt ung visade hon stor förmåga att säga något klokt och intressant in emellan. Ljudet var lite kackigt med för mycket bas och liten tendens till rundgångsgnissel, men det är en randanmärkning.

Vad var det som inte funkade då? Jo, publiken! När jag går på konsert vill jag lyssna på artisten som spelar och jag vill höra vad hen säger mellan låtarna. Jag vill att de andra i publiken ska vilja detsamma. Jag vill inte stå mitt i en hop med människor som snackar och flabbar som om de satt på ett café.  Emellanåt hörde jag inte ens vad Melissa där framme på scenen sa, när hon berättade hur en viss låt kommit till eller vad som hände när... nej, just det. Det mellansnacket gick inte fram.

Vad är det för fel på folk? Hur svårt kan det vara att bara hålla käften i en timme? Eller gå och sätta sig nånstans där man kan snacka utan att störa andra? Är det ok att bete sig på det här sättet bara för att det är gratis? Nej, jag tycker inte det. Det är bristande respekt både mot artisten på scen och mot alla oss som går på konsert för att vi vill höra musiken, inte för att det är fint väder och gratis.

Kanske är jag bortskämd efter tre dagar på Way out west under helgen, i sällskap med människor som fattar vad en konsertupplevelse kan vara. Att det faktiskt kan hända magiska saker på scenen och i kontakten mellan artisten och publiken. Om publiken är där för att uppleva magi, vill säga.

Jag hoppas att Sofia Karlsson och Göteborgssymfonikerna möts av en publik som är sugen på magi när de ställer sig på Götaplatsens scen på lördag kväll. En publik som kan hålla snattran. För det är de värda!