Jag tycker att vanligen så skarpa Åsa Linderborg går bort sig i sin artikel om Johanna Koljonens städhjälp. Det viktiga blir att hacka på Koljonen för att hon - trots att hon är feminist - har städhjälp. Linderborg utgår från att städhjälpen är kvinna och det må väl vara förlåtet, men jag tycker att det är problematiskt om man som kvinna och feminist inte skulle få lov att köpa tjänster av andra kvinnor. Som jag ser det är det inte alls där skon klämmer. Nej problemet är att dessa köp skattefinansieras i vissa fall, t ex när det gäller städhjälp. Alla som betalar skatt är med andra ord med och betalar för att exempelvis Johanna Koljonen ska slippa städa hemma. Och det är inte ok i min bok. Om Koljonen däremot betalar sin städhjälp helt och hållet ur egen plånbok - och vitt - är jag helt bekväm med det. Om hon prioriterar att lägga sina pengar på det så fine! Men begär inte att jag ska vara med och betala.
Att städhjälpen sannolikt inte har råd att låta någon annan dammsuga upp hennes brödsmulor och skura hennes toalett är en helt annan sak. Det beror på att vi fortfarande lever i ett klassamhälle. Städhjälpen har sannolikt också dålig tandstatus och värkande rygg och hon får antagligen ångest när barnen behöver nya kläder och när julen närmar sig. Det bekymrar mig mycket mer än att en känd kulturjournalist väljer bort att städa själv.
Håller med dig Annika! Och här i USA tvingas man skåda klassamhället rakt i ögonen. Nyttigt!
SvaraRaderaSant, men du och jag behöver inte övertygas om att det finns. Vi vet.
SvaraRadera