Om man ser världslitteraturen som en gigantisk buffé som ständigt fylls på med nya spännande rätter, då är jag en sådan gäst som kikar runt lite, hittar den rökta laxen (eller knytena med parmaskinka, färskostbollarna eller vad du vill) och sedan bara äter av den tills jag är mätt (eller den tar slut)
När jag hittar en ny författare (och med hittar menar jag upptäcker på samma sätt som Columbus upptäckte Amerika, dvs hittar en författare jag ännu inte läst. Hen kan vara hur känd som helst, inkl känd av mig. Men oläst alltså. Av mig) då vill jag läsa allt. Alla böcker hen har skrivit, på raken och utan att sticka emellan med någon annan. Guld i det läget är att hitta någon som har skrivit väldigt mycket. Motsatsen är att hitta någon som bara skrivit en enda bok. Och tvingas vänta på nästa, gud vet hur länge.
Mina senaste Amerika är Haruki Murakami och Paul Auster och det är två medelålders ännu levande och produktiva herrar som har skrivit massor och fortsätter så.
Murakami har jag snart ätit upp, men fatet med Auster är fortfarande välfyllt. Sommarens första veckor är räddade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar