Naturligt - och inte

SvD:s Under strecket handlade i lördags om löpning.
Eller rättare sagt: om böcker om löpning. 
 Janne Holmén som själv är van långdistansare
(och fil dr i historia - vad det nu har med saken att göra ...)
skriver om löpningen som trend och hur det  - såklart - ger utslag
i litteraturen också. 
Utöver att löpning är trendigt är tydligen det senaste att man ska vara
en naturlig löpare.
Helst ska man springa barfota eller i såna dära sockiplast med tår
Fixar man inte det kan det duga med tunna, enkla löparskor
Lite 70-tal sådär...
Big no no är såna skor som jag och de flesta andra
som springer långt på asfalt har:
stötdämpade skor med luftkuddar och jox.
Det är onaturligt 
och man riskerar att skada sig, springa mer än kroppen tål
etc obehagligheter

Jag är absolut positivt inställd till att man funderar över vad som är
naturligt och inte, vad kroppen mår bra av och inte
Men jag är helt övertygad om att min kropp mår bra av de ca tre mil i veckan
som jag springer med mina luftkuddeskor
Och jag är lika säker på att jag inte skulle kunna springa en tiondel av den
sträckan i sockiplast.