Jag läser en gammal favorit, David Held med stor behållning. I just den här texten pratar han om kosmopolitismen som han menar har sin grund hos stoikerna
och hos Kant under upplysningstiden. Med Kant menar Held att det handlar om ett
världsmedborgarskap som har tre beståndsdelar: egalitär individualism,
ömsesidigt erkännande och opartiskhet. Alla människor är autonoma moraliska
aktörer som har rätt att kräva lika hänsyn och respekt. Detta betyder för Held
inte man ska eller får förneka individens lokala gemenskaper, bara att man
sätter upp en gräns för vad dessa kan och får åstadkomma. Detta betyder att
kosmopolismen har universella anspråk men tar kulturella och politiska
olikheter på allvar, men det betyder också att dessa olika åskådningar kan rättfärdiga
sig.
Held menar att två centrala metaprinciper gäller: autonomi
och opartiskhet. Hans utgångspunkt är att kosmopolismen inte kan anklagas för
att bygga på en västerländska strävan efter världsherravälde, eftersom den
bygger på de lokala gemenskapernas triumf. Det handlar just om att i ett
globalt, universellt perspektiv skapa institutioner som gör att alla individer
och grupper kan leva livet så som de finner för gott. Han vill förena den
grundläggande principen om alla människors lika värde med en insikt om att
kulturella olikheter selar in när denna princip ska realiseras.
Jag är inte riktigt övertygad här eftersom jag inte tycker
att han får ihop detta. Det finns en oförklarad del här och det handlar om vem
som ska bestämma vad gränsen för den lokala gemenskapens handlande ska gå. Det
kan inte rimligen vara gruppen själv men inte heller det omgivande samhället.
Held grundar sitt resonemang i det som är gemensamt för alla
människor: vårt förnuft och vår mänsklighet. Pga detta bör i första hand vara
lojala mot mänskligheten och inte mot grupper som nationen, etniska grupper
etc. Individen måste se och erkänna att dessa band är moraliskt kontingenta.
Stoikernas grundidé handlar om att vi först och främst är
människor i en värld med andra människor och först i andra hand är vi medlemmar
av olika (politiska) gemenskaper.
Detta kopplar Held samman med tankar om att det ska ske
ständiga förhandlingar om, hur de universella principerna för mänskligt liv ska
se ut, i en slags habermasiansk anda. Han menar, med Kant, att vi ska bruka
vårt förnuft och att vi måste ”avvisa principer som utesluter möjligheten av
förutsättningslös interaktion och kommunikation”. Detta kan alldeles uppenbart
användas för att kritisera alla försök att förhindra medlemmar av en grupp
eller subkultur från att tänka själva och komma fram till en annan åsikt än den
hegemoniska i gruppen.
Men hur ska detta användas? Om ingen får vara bunden av
grupp/kultur-baserade förutfattade meningar när vi ska samtala om hur vi ska se
på vår värld och vår plats i den – hur ska individualismen betraktas då? För
den är ju just en sådan, partikulär, uppfattning som gör anspråk på att ha
rätt. Jag menar att man kan resa kritik mot detta anspråk, oaktat att man (jag)
håller med om den individualistiska ståndpunkten.
Allas lika värde är inte samma sak som individens absoluta
företräde före gruppen och det finns ingen global enighet kring det senare.
Utifrån den kantianska grunduppfattningen om att vi främst
tillhör hela mänskligheten så måste ”alla uppfattningar, relationer och seder
underkastas prövning, så att de medger öppen interaktion, frivilligt
samförstånd och opartiska omdömen”.
Detta bygger på
- Individualism, dvs individen och inga andra enheter är den yttersta moraliska enheten. I motsats till att gruppen/gruppidentiteten anger gränser för individens värde och hur autonom hen är. Varje individ är okränkbar och har rätt att fatta sina egna beslut.
- Vars och ens lika värde måste erkännas av alla enligt principen om ömsesidigt erkännande.
- Allas anspråk behandlas opartiskt, enligt principer som alla kan handla efter. Att resonera från andras horisont är centralt om vi vill resa anspråk på universell giltighet.
Held menar att kosmopolitismen handlar om principer som alla
borde kunna ställa sig bakom och försvara men samtidigt menar han att de inte
kan slås fast en gång för alla utan att de är föränderliga. Men vad är det då
som gör att de förändras? Tidens gång? Om de kan förändras över tid, om en
annan tid kan ge oss andra universella principer, vad är det då som säger att
de är universella här idag? Held menar att vi måste komma överens om
principerna i öppna tillgängliga samtal. MEN: vad är det som kan diskuteras i
dessa fora? Kan den individualistiska utgångspunkten diskuteras och ifrågasättas?
Stoikernas och Kants tankar om allmänmänskliga universella
principer ligger till grund för styrande normer på den internationella arenan,
t ex konventionen om mänskliga rättigheter. Att vi alltså har sådana
universella regler redan. Detta stämmer men är likaväl en hållning som kan –
och måste kunna – kritiseras. Annars, om detta inte kan kritiseras, måste vi avsäga oss anspråken på att i liberal
anda lyssna på alla, oavsett ståndpunkt.
Detta handlar på inget sätt om att stryka motståndaren medhårs
(av något skäl) och säga att alla har lika rätt utan om att godta att olika
individer/grupper har olika syn. För vi kan inte ha ambitionen att slå fast att
vissa (innehållsliga) premisser gäller samtidigt som vi påstår att allt kan och
ska bestämmas i öppna och tillgängliga samtal.
Den västerländska imperialismen och kolonisationen gör att
det väcks misstänksamhet mot idéer om en universell syn på rättvisa, frihet och
mänskliga rättigheter. Det är inte underligt att detta betraktas som uttryck för
en västerländsk dominans. Det kan man ha förståelse för men inte acceptera. Det
kan inte få lov att ligga till grund för kritik av ambitionen att nå en
universell rättvisa: ”Det vore ett misstag att förkasta principerna om lika
värde och självbestämmande bara därför att de tillfälligtvis kommit att
förknippas med den västerländska maktens historiska former. Principernas
ursprung får inte förväxlas med deras giltighet”.
Detta är lätt att ställa sig bakom, som princip, men hur
ska det realiseras? Jag funderar vidare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar