Den senaste veckan har vi kunnat följa rättegången i fallet med den för tidigt födda flickan Linnea, som dog under mystiska omständigheter för ganska exakt tre år sedan. Det som hänt är - mycket kort - att Linnea föddes tre månader för tidigt, med svåra hjärnskador. När hon var tre månader gammal togs beslutet att sluta hålla henne vid liv på konstgjord väg. All behandling upphörde men läkarna gav henne smärtstillande medicin för att hennes sista dagar i livet skulle bli så bra som möjligt. Vid obduktionen visade det sig att Linnea hade en dödlig dos av sömnmedlet Tiopental i blodet. Den läkare som hade huvudansvaret för vården av Linnea är nu åtalad för dråp. Läkaren säger att hon inte gav Linnea detta sömnmedel och förnekar alltså det brott hon åtalas för.
Jag ska inte gå in på något av det medicinska eftersom det är långt utanför mitt kompetensområde. Jag har heller inte för avsikt att ägna mig åt att spekulera kring sanningshalten i det läkaren säger.
Nej, jag vill uppehålla mig kring det faktum att aktiv dödshjälp inte är tillåtet i Sverige. Huruvida passiv dödshjälp, att t ex stänga av livsuppehållande maskiner eller sätta ut medicin som är nödvändig för att den sjuke ska överleva, är tillåtet är lite oklart. Enligt brottsbalken är det olagligt och den läkare som stänger av/sätter ut kan åtalas för aktiv dödshjälp men enligt hälso- och sjukvårdslagen har varje patient rätt att själv välja. Det må vara hur det vill med det; aktiv dödshjälp är under alla omständigheter förbjudet. Jag tycker att det är mycket märkligt att det är så.
I en undersökning som Aftonbladet gjorde tillsammans med Sifo angav 87% av de tillfrågade att de var positivt inställda till aktiv dödshjälp. Frågan har varit föremål för propositioner till riksdagen vid ett flertal tillfällen (senast hösten 2008) men alltid röstats ner. En fråga där politiker och befolkning inte är överens, alltså.
Jag tycker att aktiv dödshjälp borde vara tillåtet. Det är en självklarhet för mig att var och en som är vid sina sinnens fulla bruk kan och borde få lov att själv välja om och när hen vill avsluta sitt liv. Det är en rättighet för den som har sina kroppsliga funktioner i behåll och därför borde den som, av vilken anledning det än må vara, inte själv kan ta livet av sig kunna få hjälp med att göra det. I Schweiz finns den sk självmordskliniken Dignitas, där man kan köpa sig hjälp att ta sitt liv eller "accompanied suicide", som de kallar det. Det kostar en liten slant förstås, runt 40 000 kr, efter vad jag kan utläsa. Har man råd kan man få dö, annars inte - det är den krassa verkligheten när aktiv dödshjälp bara kan fås via en självfinansierande stiftelse. Orättvist är bara förnamnet! Och om orättvisor tycker vi inte. Så tillåt aktiv dödshjälp och gör det till en självklar rättighet, finansierad av det gemensamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar