fredag 9 september 2011

Annica Dahlström gör mig till elitist

Jag snubblar ibland över en gräns och blir elitistisk. Dvs tänker politiskt inkorrekta tankar om att det finns kloka människor och dumma. När människor låter sig bli förförda av det lättköpta, när de går i fällan lika lydigt som en mus sugen på ost och när de dessutom tror sig kunna motivera det hela. Få saker  gör mig så provocerad. Jag vill tro på människans (alla människors) intelligens och omdöme men ibland är det svårt. Det finns tillfällen då Erich Fromms klassiska tanke om det lockande i att fly från friheten och slippa tänka själv känns extra plausibel.

Att Annica Dahlström fortfarande, trots femtielva klavertramp och idiotiska uttalanden, betraktas som en auktoritet och bjuds in att föreläsa i olika sammanhang är en sådan sak som närapå får mig att tappa fattningen av frustration och ilska. Som får mig att tänka att folk är helt jävla dumma i huvudet som köper skiten.

Men så går jag till adlibris för kunna lägga in en länk till Dahlström bok Könet sitter i hjärnan, in case någon vill läsa och bilda sig en egen uppfattning om henne och hennes teser. Och vad hittar man där? Jo följande utgör (en del av) beskrivningen av henne och hennes bok:
Detta är Annica Dahlströms efterlängtade bok om skillnader i hjärnan hos kvinnor och män. Författarinnan, professor i neurobiologi, har sedan slutet av förra millenniet hållit cirka 200 föreläsningar på detta tema i Norge, Tyskland, Egypten och, förstås, hemma i Sverige. Boken bygger på vetenskapliga resultat som klart visar att, i princip, kvinnors och mäns hjärnor är uppbyggda enligt olika mallar, utmejslade under evolutionen för att säkerställa artens (och individens) överlevnad. Den kvinnliga typen av hjärnegenskaper är inriktade på att artens ungar skall överleva och växa upp till stabila, stresståliga individer. Om inte mamman, på grund av omgivningens stress och påverkan, får möjligheter att utöva sina kvinnliga omvårdnadsegenskaper och vara en fysiskt närvarande mamma, blir ungarna, när de växer upp, stresskänsliga och osäkra. Nya neurobiologiska resultat visar mekanismerna för detta.             
Ridå.

3 kommentarer:

  1. Hej! Jag läste det du skrivit och jag tänkte att jag skulle berätta för dig att
    jag är en kvinna som tidigare i livet genomgått en könskorrektion d.v.s det som kallas könsbyte. Det är nu vetenskapligt erkänt som ett interkön tillstånd i meningen att neurobiologin inte överensstämmer med kroppen.
    Det råder med andra ord ingen som helst tvekan om att hjärnan har ett kön
    och att det i vissa fall förekommer neurobiologiska variationer som överskrider kroppens kön.Så visst är det precis som Annica Dahlström påstår att könet sitter i hjärnan.

    SvaraRadera
  2. Nej, klart att du som stadsvetare har bättre koll på det här en vad en professor i neurobiologi har.
    Om det nu inte är så att du råkat bli medsvept av det politiskt korrekta tyckandet och därför "vet" att män och kvinnor är på pricken lika och hade betett sig helt identiskt om det inte vore för alla mallar vi måste passa in i. Eller så har du läst alla betydelsefulla studier som presenterats, både av naturvetare och av samhällsvetare/humanister och sedan bildat dig din uppfattning.

    Vilket alternativ det än är så gör du mig elitistisk.

    SvaraRadera
  3. Kika på det här videoinslaget och ställ sedan dig själv frågan om du skulle
    kunna tolka den här personen som någonting annat än en ganska vanlig
    tjej.
    http://youtu.be/RDJXR1wXofA

    Vi är våra hjärnor vi är inte vår kropp så personen på det här videoinslaget
    har i själva verket alltid varit en tjej men under en period av livet blivit betraktad som ett annat kön av den anledningen att kroppen inte stämde överens med hjärnans kön.

    Det finns så oerhört mycket vanföreställningar om människor som genomgått en könskorrektion att de skulle vara psykiskt sjuka,att de springer omkring i prideparader i allehanda utstyrslar när de här människorna i själva verket efter en korrektion lever fullständigt vanliga liv
    som befolkningen i stort och i majoriteten av fallen varken syns eller hörs på något avvikande sätt utan som de flesta andra människor går upp,tar en dusch,åker till jobbet,semester,mm

    Annica Dahlström skulle jag vilja påstå blir hela tiden misstolkad och anklagad för att generalisera grovt vilket man till viss del måste göra för att kunna förklara vanligt förekommande neurobiologiska skillnader mellan kvinnor och män men är självfallet fullständigt medveten om variationsrikedomen som i vissa fall uppstår i neurobiologin.

    SvaraRadera