Att unna betyder olika saker. En språknörd funderar

Att jag är språknörd är inte direkt någon hemlighet. Jag fascineras av språkets möjligheter och hur det kan användas till att uttrycka det människor vill säga till varandra. Ibland känner jag mig Lindströmskt fritänkande och tycker att det viktigaste är att vi förstår varandra; nya ord, ordbildningar eller sätt att ordna meningar är välkomna om de uppfyller detta. Oavsett om jag personligen tycker att det låter bra eller inte. Jag kan stå ut med fraser som "Det var allt för nu" även om det skär lite i mig. För jag fattar ju vad som avses och även om det är en ganska ful och babelfishaktig översättning av "That's all for now" så är det ju ett ok uttryck. Jag kan också uppskatta nya ord eller påhitt som "fickla". Men andra gånger (oftast, om sanningen ska fram) är jag mer konservativ och tycker att man ska skriva korrekt. Det vill säga: inga anglicismer eller talspråksformer godtas och blomsterspråk undanbedes. Man ska vara så precis som det går. Och svenskan är ett fantastiskt rikt, vackert och roligt språk som räcker väl för det allra mesta vi vill säga.

Jag tycker också att det är oupphörligt fascinerande med synonymer och homonymer. Det vill säga ord som stavas och uttalas likadant men betyder olika saker - som exempelvis sticka (raggsockar) och sticka (iväg snabbt). De ord som inte kvalar in som regelrätta homonymer men där det finns nyanser i hur de används är ännu intressantare. Unna är ett sådant ord. I alla fall för mig är det skillnad mellan att unna sig och att unna någon annan (något).

Jag kan unna mig en ny löpartröja eller en kaka till kaffet. Det unnade kan då vara en  belöning för att jag har gjort något bra, fungera som en tröst om jag är ledsen etcetera. Det jag unnar någon annan är inte saker av det slaget och jag unnar inte heller av samma anledningar. Jag kan unna någon att få forskningspengar från Vetenskapsrådet eller ansvar för en ny kurs på magisterporogarmmnet. För att hen är duktig och trevlig och jag kan glädjas för hens skull. "Det är hen väl unt" kanske jag säger då. Det är inte jag som ger något (på det sätt som jag ger mig själv det jag unnar mig). Unnandet handlar istället om att glädjas för någon annans skull och tycka att det som sker är rättfärdigt.