Att förstå eller acceptera eller...?

Jag håller på och reder i en massa begrepp som står för snarlika - eller i alla fall angränsande - saker. Tolerans. Förståelse. Erkännande. Respekt.

Förståelse är begreppet jag har valt, det är förstå jag vill försöka göra i min bok om pappor som lever med hedersnormer i Sverige. Men vad betyder det egentligen att förstå? Och hur skiljer det sig från att tolerera, respektera och erkänna.

Jag tänker att jag vill förstå utan att värdera. Utan att tycka något alls om det jag (förhoppningsvis) förstår. Jag tror att det är möjligt att göra det. Jag tror inte att mitt gillande krävs för att jag ska kunna förstå. Acceptans är förstås en tänkbar hållning, men i detta projekt hamnar det bortom vad jag vill. Självklart kan man acceptera det man förstår! Jag förstår mitt barns gråt över en leksak som gått sönder eller min vän när hen är glad över ett nytt jobb. Och jag accepterar den känsla som utlöses av deras upplevelser, jag accepterar kopplingen mellan händelse och känsla. Det är inget konstigt med det.

Förståelsen för något som andra gör eller känner är däremot inte liktydig med ett gillande eller accepterande av detta. Den åtskillnaden uppfattar jag som ganska lätt att göra (även om det finns de som väljer att missuppfatta min intention och påstår att den innefattar ett accepterande).

Om min ambition är att försöka förstå det som visar sig vara svårt att acceptera, är jag då ute på ett omöjligt uppdrag? Jag vill inte tro det. Men för att inte trampa snett behöver jag bringa reda bland begreppen.

Respekt för andra människor är något som jag uppfattar ligger mellan förståelse och acceptans: jag kan svårligen respektera något som jag inte förstår. Men att jag respekterar någon eller något betyder inte (per definition) att jag acceptera det hen gör, tänker eller känner. Ordningen förefaller klar. Men vad är det då som så att säga motiverar min icke-respekt? Hur ser det ut som jag kan förstå men inte respektera? Och hur kan det påverka människor att bli förstådda men inte respekterade? Är förståelsen meningslös då? 

Erkännande är ett mer politiskt belastat begrepp, med det följer både en samhällsdebatt och en vetenskaplig dito (vilka förstås är överlappande). Det går inte att låtsas att detta inte pågår, termen erkännande därför väcker fler och andra funderingar än övriga ord som jag förhåller mig till. Men jag vill inte fastna där. Jag vill bara bringa reda i hur erkännande kopplar till respekt. Att erkännande kräver förståelse verkar rätt självklart. Men vad händer om vi kopplar erkännande till respekt? Kan man erkänna någon eller något som man inte respekterar? Eller tvärtom: Går det att respektera men inte erkänna? Ordningen borde bli: förståelse krävs för respekt som krävs för erkännande.  

Fortsätter fundera!