Väljare. Ett vanligt ord i medierna, särskilt nu när det är valår. Det är något med detta ord: Välja.re. En sån som väljer. Varför heter det så? Varför heter det inte röstare?
Vi säger att rösta, t ex i uttryck som rösta blankt. Vi pratar om vilket parti vi ska rösta på. Inte vilket vi ska välja. Men när vi omnämns i medierna, som grupp, då blir vi väljare. Vad betyder det? Vilka associationer ger det?
Att rösta, att avge en röst, är att säga något. När vi röstar i ett riksdagsval så säger vi hur vi vill att landet ska styras de kommande fyra åren. Uttrycket rösta kommer från att yttra sig, använda sin röst för att påverka sakernas tillstånd. Jag tycker att det är vackert! Det demokratiska systemet innebär att var och en kan göra sin röst hörd. Rösträtt heter det, detta att var och en har en rätt att göra sin röst hörd. Du och jag och alla andra med rösträtt är tillfrågade: vad säger ni, hur ska vi ha det? Den som säger hur den vill ha det tar ett ansvar. Och omvänt: den som inget sa kan inte komma och klaga efteråt. Att säga hur en vill ha det är kollektivt. Det bygger på att vi är flera och att vi ska jämka samman oss, enas om nåt som funkar för så många som möjligt. I politiken liksom när vi gör upp om hur vi ska leva tillsammans hela släkten i den hyrda sommarstugan eller när vi är några vänner som ska gå på bio tillsammans.
Att välja är något helt annat. Det finns ingen röst i väljandet. Inget kollektivt och inget ansvar. Den som väljer ser bara till sig själv och hur hen vill ha det. Den som väljer ställs inför ett utbud som någon annan har dukat upp. Den som ska välja kan göra det med mer eller mindre omsorg och eftertanke, men det är en individuell handling som inte tar ansvar för något gemensamt. Den som ska välja kan man fjäska för: välj min produkt, välj mig!
I valrörelsen behandlas jag (och du) som en som ska välja, inte som en som ska rösta. Inte som en ansvarstagande och kollektiv medborgare utan som en jagnära individ. Men jag vill inte ha det så. Jag vill inte välja. Jag vill rösta!
Intressant och viktigt inlägg
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaJag håller inte med. ;) Jag tycker det låter mycket mer aktivt att välja, vilket någonstans implicerar kontroll. Jag gör hellre ett aktivt val, än att rösta på en pellejönspolitiker som snackar skit och springer till horor, för att sedan göra valen åt mig, även fast rösta är vad jag de facto gör. Jag vill inte rösta, men jag tar mitt ansvar och ser till att inget främlingsfientligt parti vinner inflytande på min bekostnad. Sen får det bli antingen pest eller kolera, kanske en feminist den här gången...
SvaraRaderaLäste visst bara de två första styckena...
RaderaFluffradarn gick igång och du tappade bort mig på vackert. Ja, det är inte det att du inte har en poäng. Jag vägrar bara hålla med dig. ;)
Ber om ursäkt för en sak. Jag uttryckte mig synnerligen plumpt. Feminism kan varken likställas med pest eller kolera.
RaderaTänkte mer på rabies...
Jag tror att jag förstår vad du menar även om du uttrycker dig raljerande. Det röstande jag pratar om är givetvis, som en idealtyp, medvetet och genomtänkt. Inget som sker av en slump! Och det finns ett stort ansvar i detta. Röstandet handlar nämligen både om att tala om vilka jag vill ska styra under de kommande fyra åren OCH om att utkräva ansvar för de gångna fyra.
RaderaJag visste inte att röstandet handlar om att utkräva retroaktivt ansvar, men det låter högintressant!
RaderaJag vet inte om jag uttryckte mig särskilt raljerande heller, men tänkte att den semantiska sidan av saken måste vara det minsta problemet.
Sen får man inte underskatta underhållningsvärdet. Partiledare som går ner på sina bara knän och upp i falsett för att bekänna sig till feminismen. Lite som att medias långa arm styrde politikerns stämband via rektum likt en förljugen handdocka.
Det är kanske inte kalibern som krävs för att axla ansvaret som regeringschef. När kommer dessa humoristiska hennar kliva åt sidan och lämna plats åt en kompetent kvinna?
Det är kanske inte allmängods, men det är ju ett av demokratins fundament (demokratin så som vi känner och tillämpar den alltså) att rösten vi avlägger också är en slags dom till de politiker som haft makten under den gångna mandatperioden.
RaderaJag har inte nåt större problem med att folk raljerar, jag gör det själv ibland, men det är viktigt - för mig - att det görs med humor. Och i skrift kan det ibland vara svårt attt avgöra vad som ligger bakom de ord som skrivits.
Jag är personligen lite uppgiven när det gäller många av våra politiker och de utslätade idelogiska budskap de för fram. Politiken triangulering gynnar ingen.
Kanske inte, men jag menade att din syn på innebörden av begreppet, att utkräva ansvar, var mycket mer intressant än demokratins fundament.
SvaraRaderaInte minst eftersom ansvar är ett såpass urvattnat ord. Retoriskt används det lite hur som helst. Som i att grupp A (tex. män) måste ta mer ansvar för X, medan grupp B (tex. kvinnor) aldrig har något ansvar för Y, osv. Ja visst låter det betryggande att politiker som missköter sina uppdrag utkrävs på ansvar, genom demokratins fundament...
Upp med hakan! Varje strategi sin tid och plats, alltid gynnar det någon. ;)
Jag vet inte om jag har någon annan syn på ansvarutkrävande än att det är en av den representativa demokratins grundvalar. Inte så särskilt väl fungerande i praktiken, tyvärr, men som tanke är det centralt.
SvaraRaderaAnsvar är intimt förknippat med makt. Både i den meningen att den som har makt och har ansvar och måste ta det. Och därmed också ställas till svars om ansvarstagandet brister. Men också i den meningen att ansvar utan makt är fruktansvärt. Att kärva ansvarstagande av (och ställa till svars) den som inte har makt är orimligt och djupt orättfärdigt.
Jag håller med, och det är lätt att skylla på en valfri påhittad maktstruktur för att ansvarsbefria sig själv.
SvaraRaderaHere we go again. Jag ser (makt)strukturer, du gör det inte. Makt är, som jag ser det, relationellt och strukturellt.
SvaraRaderaJag skulle också vilja se, känna och tro - men radikalfeministisk maktanalys är inte trovärdig. Jag föredrar en mer rationell och nyanserad syn på makt.
SvaraRaderaIngen har pratat om radikalfeminism här. Maktanalys kan göras på en rad olika sätt. Själv är jag positivt inställd till Foucault och även till postkolonial/intersektionell analys. Trovärdigt eller inte? Tja, det går såklart alltid att säga att det som forskare kommer fram til inte är trovärdigt, men då krävs att man kan visa på vilket sätt det inte är trovärdigt. Har det gjorts ett märkligt urval eller är en slarvig analys t ex? Ja då kan jag också tveka inför trovärdigheten. Men att bara slänga ur sig "inte trovärdigt" som en slags åsikt håller inte.
SvaraRaderaDet håller för det ÄR min bestämda åsikt. :)
SvaraRaderaDet är också, för det mesta, sant. Jag har sett tillräckligt många exempel på hur den typen av ideologisk motiverad forskning som du beskriver används i propagandasyfte. Men det är inte jag som kommer med dessa absurda teorier och slutsatser. Det är inte jag som sprider propagandan i media. Jag äger inte bevisbördan. Jag har inte heller betalt för att påvisa var logiken brister. Jag kan omöjligt lägga resurser på det. Jag har inga ideologiska motiv. Jag är inte ens intresserad av den typen av maktanalys som sådan, utan snarare ur ur ett metaperspektiv. Vad fyller det för funktion, ur ett maktperspektiv, att injicera den typen av ideologi osv.