Dags att sätta i strömsladden!

Den senaste veckan har jag jobbat 150 % och inte haft många lediga stunder. Delvis självvalt och delvis för att saker händer samtidigt, som t ex att tentor på alla kurser ska vara färdigbedömda samma dag. Sådana arbetstoppar är alltid pressande och om en till det lägger förkylning med tröttsam hosta så blir det en rätt trött människa som kommer ut i andra änden. Som kommer ut idag, den första obokade dagen på länge. Alla de tankar jag tänkt under de här dagarna, om det som händer i samhället (nazisternas mordförsök i Malmö mest av allt) och om det jag pratat med mina studenter om (makt, etik, vetenskaplighet, hedersnormer för att bara nämna några saker) och som jag hela tiden har tänkt att jag ska skriva något om idag - var är de nu? Tröttman är massiv och det enda jag orkar tänka är att jag vill sluta hosta och orka springa igen. Det känns oerhört primitivt och banalt. Men jag har varit här förr och vet varför och vad som krävs. Min hjärna är urladdad, det mentala batteriet står på noll och då behövs hjärnvila och fysisk aktivitet. Sen behöver jag läsa lite skönlitteratur och smyga över till Jasbir Puars bok om terrrorism som jag längtar efter att ta min in i. Imorgon är jag på banan igen. Den här banan.