När jag första gången kom i kontakt med det teoretiska begreppet vithet föll mycket på plats. Sådant som jag haft en intuitiv kunskap om, vetat men inte haft något bra redskap för att verkligen förstå, blev med ens så mycket mer tydligt. Jag drog mig till minnes ett samtal med en vän, född i Eritrera, om att köpa hudfärgade strumpbyxor. Eller ja, inte själva köpandet utan svårigheten att hitta hudfärgade strumpbyxor, om man med hudfärgade menar samma färg som min hud. Eftersom syftet med hudfärgade strumpbyxor normalt är att skapa en illusion av att bäraren är barbent (eller att i alla fall inte tillföra ytterligare en färg till en outfit) är utgångspunkten förstås att strumpbyxorna ska ha samma färg som bärarens hud.
För mig som är vit (dvs har en beige-rosa hudfärg) hade detta aldrig varit något att fundera mycket över. De få gånger i mitt liv jag har behövt köpa hudfärgade strumpbyxor har det bara varit att kliva in i närmsta Lindex-Twilfit-Åhléns, välja rätt storlek och önskad tjocklek, betala (och veta att de går sönder inom loppet av ett par timmar, men det är ett sidospår). För den som inte har beige-rosa hudfärg är det inte lika lätt. (Givet att hen inte vill ha beige-rosa strumpbyxor utan ett par i samma färg som hens hud.)
När vi pratar kulörer på kläder är hud alltså = beige-rosa. (På engelska heter det nude, vilket ju bara är ett annat sätt att säga samma sak).
Genom att läsa in mig lite på vithetsforskningen (Ahmed, Frankenberg, Dyer t ex) har jag skaffat mig ett redskap som hjälper mig att förstå vilken roll det spelar vad något så tillsynes oviktigt som en strumbyxkulör kallas. Och vad det gör med människors bild av sig själva att deras hudfärg inte finns. Den vita västerländska norm som visas upp finns överallt (men är kanske sällan så övertydlig som just här). Men att människa = vit människa om inget annat särskilt påtalas, ja det ser vi exempel på i stort sett dagligen.
När jag föreläser om etnicitet börjar jag med att lyfta fram den vita normen. Jag visar bilder på vita människor som gör olika saker, för att visa att vit inte betyder något särskilt. Vit = människa. Studenterna uppfattar detta som provocerande, vilket är precis min avsikt. Jag vill att de ska fundera över varför de uppfattar det som ett osynliggörande av icke-vita människor att jag ägnar en stund åt att visa upp den vita normen. Den som för oss som är vita inte syns och märks. För så är det ju: den privilegierade är i grunden omedveten om sin egen överordnade position. För alla andra är den i allra högsta grad synlig. För en svart kvinna som vill köpa hudfärgade strumbyxor. Och i tusen och ett andra lägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar