Inspirerande om krav och prestationer

Igår hade vi institutionsdag på jobbet. En sådan kan innehålla olika saker, igår stod utbildningens kvalitet i fokus. Vi fick lyssna på två föreläsningar: på förmiddagen handlade det om att ställa krav på studenterna och på eftermiddagen om att ställa krav på sig själva som lärare - om rättssäkerhet i examination. Den innehöll dock inget nytt. Ämnet är så klart viktigt men inget jag vill fördjupa mig i just nu.

Förmiddagens pass var desto intressantare. Vi gästades av Christopher Lagerqvist, hemmahörande vid Uppsala universitet, som pratade om undervisning enligt Oxfordmodellen. Kortfattat handlade det om att få studenterna att prestera: läsa massor av text snabbt (vi pratar om upp till 4 500 sidor i veckan), skriva analytiskt intressanta kurspapper och stanna kvar på utbildningen. Allt genom kravställande och tydlighet. Studenterna måste veta från dag ett vad som gäller, de måste "rensa i sin kalender" så att de kan lägga 40 timmar i veckan på sina studier. Och genom att bara ha lärare som genom att de är "förkrossande mer kunniga är studenterna" kan ställa de verkligt relevanta frågorna till studenterna och därigenom vågar utmana dem  att tänka själva. Det är studenterna som ska jobba, det är sig själva de ska ställa krav på. Belöningen för allt slit är en timme i veckan ensam med sin lärare, där man tillsammans vrider och vänder på det kurspapper studenten författat under veckan. Exklusiv feed back av det slaget vore en dröm att få ge och - får man hoppas - ta emot! Veckan avslutas med ett seminarium där allas svar och argument kring de frågeställningar de har arbetat utifrån och den litteratur de har läst diskuteras. Lärarens roll är att vara moderator och knyta ihop säcken genom att ge en kort föreläsning på veckans tema. Föreläsningen kommer alltså sist!  

Jag kan se en rad problem med detta upplägg, inte minst på ett lärosäte där många av studenterna kommer från sk studieovana hem, har barn och är tvungna att arbeta vid sidan av studierna för att försörja sig. Och visst är Oxford en elitskola med allt vad det innebär - inte minst i form av lärarresurser. Men. Jag tycker att detta är tilltalande! Att ha studenter som utan att knota läser det man ber dem och som gör det med analytiska glasögon - vilket gör att de kan skriva riktigt intressanta texter att prata om. Vilken dröm!    

Ok, att läsa 4 500 sidor i veckan är extremt mycket. Det är långt ifrån alla som klarar det (hur mycket vår gäst än bedyrade att alla fixar det - bara de vet att det är vad som gäller). Om jag skulle ägna varje student en timme per vecka skulle jag ha feed back på schemat 100 timmar av 40. Det går ju inte! Och det beror inte bara på att jag måste sova och vara ledig, utan också på att det inte finns pengar till det. Vi skulle behöva vara fyra lärare på heltid per kurs och det är förstås en utopi.

Men jag blir ändå inspirerad! Något av det man gör i Oxford kan vi också göra! Vi kan t ex låta bli att föreläsa på böckerna (även om det är vad studenterna önskar sig att vi ska göra), vi kan anstränga oss för att ställa analytiska frågor till studenterna, vi kan ställa krav på att de ska skriva texter som hänger ihop och som går att läsa redan på termin ett, vi kan ge personlig feed back till varje student någon gång under en kurs och vi låta dem ge varandra feed back i mycket större utsträckning. Vi kan ställa krav! Jag tror nämligen att de flesta människor av naturen är en smula lata och lägger sin prestation bara ett litet snäpp över vad som krävs. Men jag är lika förvissad om att de allra flesta har kapacitet att göra mer än så. Dagens studenter är inte mindre intelligenta än gårdagens. De är bara mer curlade, mer ursäktade. De tillåts bete sig oansvarigt och det är att göra dem en gigantisk björntjänst att inte avkräva dem mer!