Jodå. Publiken igår - när Sofia Karlsson och Göteborgssymfonikerna spelade på Götaplatsen - var tyst. Kan det bero på en högre medelålder? Vet inte. Men jag vet att den högre medelåldern visade sig i antalet paraplyer när det började droppa. Paraply? Man. Har. Inte. Paraply. På. Konsert. Det regnade nu bara i max tio minuter, sedan fällde tanterna och farbröderna ner sina färgglada tygtak. Tack för det! och vi kunde återigen se scenen och människorna på den.
Konserten då? Som en bal på slottet. Alldeles underbar. Rösten, låtarna, arrangemangen, spelglädjen, inställningen humorn, värmen. Jag älskar Sofia Karlsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar