Scenen är turistorten Side på Turkiets sydkust. Jag är där med delar av min stjärnfamilj: mannen, de två sjuttonåringarna och den lilla elvaåringen. Det är varmt och vänligt. Turkarna är bättre på engelska än jag hade väntat mig och pratar gärna och mycket med oss. Hotellet vi bor på är litet och familjärt och vi blir snabbt lite tjenis med personalen. Detta gäller särskilt killen som vi uppfattar som chef, han slår sig ner hos oss och pratar när han har en stund över och han fattar tycke för vår elvaåriga tjej. Han pratar och skojar med henne och blir under den vecka vi är där alltmer närgången - han fångar in och kramar henne, rufsar henne i håret och låtsas att han ska kasta henne i poolen. Hon är road men också generad.
Jag är väldigt kluven till det hela och det beror inte bara på att jag uppfattar att min dotter känner sig tveksam till det roliga i att en vuxen man ägnar henne denna uppmärksamhet. Är det så att han uppfattar henne som bara ett barn, och barn gullar man med - oavsett vad de tycker om saken, eller är det så att han ser henne som den pretonåring hon är? Vad händer om vi återvänder om ett par år, när hon inte är något barn längre utan en ung kvinna?
Jag säger inte till honom.
För jag inte vet vad jag ska säga. Borde jag ryta till: hörru, sluta tafsa på min dotter?
Eller försöka förklara: I Sverige har vi en annan syn på det här med fysisk närhet och min dotter är inte bekväm... och på kuppen känna mig som en torr svensk
Eller fråga honom varför han inte ägnar våra tonårskillar samma uppmärksamhet?
Jag gör inget av detta och känner ett vagt obehag. Som om jag sviker både henne och mig själv när jag inget säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar