Läste en artikel av Jonas Thente om berättelsers utveckling över tid. Han menar att man kan se online-dataspel som en slags moderna lägereldsberättelser: spelet skapas av alla som spelar, tillsammans. Det kan finnas en grundstory, som Sagan om ringen t ex, men runt om den väver alla tillsammans en rikare bildväv.
Det är mycket tilltalande och jag tänker mig att Deleuze skulle le och nicka gillande om han kunde läsa det. En berättelse blir till genom att var och en tillför något och genom att detta sker i interaktion. Den blir heller aldrig färdig utan blir till i ny form varje gång någon loggar in och i skepnad av sin avatar agerar i berättelsen. På så vis finns heller ingen ingen upphovsman/kvinna som kan ta åt sig äran.
Det är vackert. Och det är så jag skulle vilja att vetenskapssamhället fungerade.
Jag med Annika! Och det är lite så jag tänker mig att man ska/bör definiera Kultur. Som en ständigt pågående berättelse, som alla bidrar till och som ingen kan ta åt sig äran av. Det är en fin liknelse, och ett fantastiskt mål att sträva efter. Men du länkar inte till artikeln? Om du pingar på Twingly så nåd fler läsare den vägen, genom att länka direkt. Fast det visse du kanske?
SvaraRaderaLänkar gör jag, men den kanske inte syns? Pinga på Twingly ja... hur gör man det? (# nybörjare)
SvaraRaderaOch ja, visst är det så det borde vara! Vetenskapen i första hand och inte den personliga prestigen.