I radioprogrammet Spanarna behöver man tre belägg för något man uppmärksammat för att det ska vara fråga om ett fenomen av sådan vikt att det är en spaning, värd att prata om och fundera över.
Jag har en spaning. I klädreklam som vänder sig till storvuxna/överviktiga/tjocka (välj själv vilket ord du tycker känns mest korrekt) kvinnor tilltalas målgruppen ofta som tillhörig ett vi. Det talas om kläder för oss plus size-tjejer, oss som drar lite större storlekar etc.
Kvinnor med en kropp som inte får plats i det som vanligen är den största storleken (XL elller 44) bryter mot normen i vårt samhälle, de blir diskriminerade och illa sedda. Som grupp är de marginaliserade på samma sätt som till exempel hbtq-personer och muslimer - dvs de har underordningen gemensam. Föga förvånande ser de samma behov av att sluta sig i ett vi. Inom gruppen är man normal och inte avvikande.
Jag tänker på Pride park och diskussionen som följde på att man öppnade upp den för alla. Vad händer när ett marginaliserat vi skapar ett normaliserat de? Är det bra att hbtq-personer får ha sin Pride park ifred och att storvuxna/överviktiga/tjocka (välj själv vilket ord du tycker känns mest korrekt) kvinnor är ett vi som handlar sina kläder i speciella butiker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar