Individen och fetman

Dagens understreckare i svenskan (av Fredrik Svenaeus) handlar om tjocka människor och hur vi som samhälle ska förhålla oss till det faktum att fler och fler väger för mycket. Man kan såklart diskutera vad för mycket betyder, hur den normala kroppen ser ut och vad den väger är delvis kulturellt betingat. Vi lever just nu i ett samhälle där en slank och vältränad kropp är en dygd och där idealen till och med påverkar små barn. Men det finns också mycket forskning som visar att det är osunt att vara tjock. Den mänskliga kroppen är skapad för att vara i rörelse och för att äta en tämligen mager kost.

Men det faktum - ja, jag menar att det är ett faktum - att övervikt och fetma är skadligt innebär inte att vi, på samhällsnivå, vet hur vi ska hantera alla de problem som härrör från att människor väger för mycket. Problem som både drabbar individen och de olika kollektiv hon ingår i. Alla människor är unika och även om vi kan förklara överviktens orsaker på en övergripande nivå så är inte det förklaringar som håller när det gäller den enskilda individen. Att vara överviktig är stigmatiserat i vårt samhälle, de flesta tycks anse att den feta får skylla sig själv och tro att om en bara vill kan en ta sig i kragen och skaffa sig sunda vanor och en därpå följande sund kropp/vikt. Individnivå alltså. Och på det följer logiskt att den som är fet bör betala själv när hennes övervikt leder till sjukdom. Till exempel. Vi andra, som sköter oss, ska inte behöva vara med och betala. Samma logik används när det gäller rökare och andra missbrukare.

Den egoism som ligger till grund för ett sådant tänkande är inte ny. Vi lever i en tid att förmodat oberoende och antagen förmåga att ta hand om oss själva. Du är din egen lyckas smed och följdenligt även orsak tull din egen olycka. Fredrik Svenaeus argumenterar emot en sådan syn, även när det gäller övervikt: 

Även fetma smittar: människor som lever med tjocka personer blir i större utsträckning tjocka än de som lever med smalare personer. Verkningsmekanismerna är mer indirekta än i den passiva rökningens fall, men påverkan är väl så kraftfull vad gäller de livsstilsfaktorer som ett delat liv medför.

Jag blir inte förvånad, men måhända finns det en och annan individualist som blir det. Jag hoppas det.