Folk har fel. Varenda dag läser eller hör jag någon uttala saker som är fel. Ja, fel enligt mig då. Inte faktamässigt fel som att det bor 3 miljarder människor i Kina eller att Atlasbergen ligger i Grekland. Såna fel når också mina sinnen och det är irriterande i sig, men inte det jag vill säga nåt om här och nu.
Nej, det jag vill säga något om sånt som är fel enligt mig. Åsiktsmässigt fel, om man så vill. Folk som har cyklat i diket som en kollega brukar säga.
En som har fel: Sanna Lundell som i en artikel i Aftonbladet tycker att bonusmammor ska skärpa till sig, bete sig vuxet och sluta vara avis på sin partners barn. Uttryckt mer mångordigt såklart, men det var kärnan. Tycker inte jag det då? Att en ska bete sig som en vuxen när en är vuxen. Jo, det gör jag. Absolut. Jag blir bara så trött och provocerad av att det bara är bonusmammor som kritiseras. Inte bonuspappor. Ska inte de också bete sig vuxet? Sluta klänga på hennes och vara en vuxen partner istället för att bete sig hens andra, tredje etc barn? Rimligen. Men om detta inte ett ord. Beror det på att de redan uppfyller allt det som Sanna Lundell vill att de ska klara av? Skulle inte tro det. Nej, det jag skulle tro är att män har lättare att framstå som bra bonusföräldrar eftersom kraven på dem är väsentligt lägre. En kvinna förväntas vara samma sak när hon är bonusmamma som alltid annars: mjuk och snäll (men inte för snäll såklart) självuppoffrande och tålmodig och v.u.x.e.n. En man har inte de kraven på sig. Inte i närheten. Det är som alltid: en kvinnan som är bara den minsta gnutta egoistisk får skit för det. Särskilt om det är barn med i bilden. En man som då och då tänker på sig själv först? Han är normal. Honom är det ingen som skriver arga artiklar om.
Ja, en ska vara vuxen och ansvarstagande och i de allra flesta fall se till barnen först. I det stora hela ska barnens behov alltid tillgodoses. Men inte i varenda sekund och detalj. Det är inte bra för någon. Jag tror faktiskt att det kan vara ganska bra med en partner/bonusförälder som fungerar som en slags curling-alert, som blinkar rött när bioföräldern slår knut på sig själv alltför mycket och/eller barnen beter sig illa och kommer undan med det. Nån som ser det som bioföräldern inte själv ser: att det är orimligt att en sjuåring ska sova mellan de vuxna varje natt, att fjortonåringen gnäller sig till att slippa diska eller att fyraåringen ständigt ska byta sin glass eller bulle mot förälderns efter att först ha geggat med sin. Till exempel.
Jag är curlar mina barn ibland, jag liksom de flesta andra. Jag lägger mig själv åt sidan för mycket ibland. Det är ofta ok, men då och då är det inte det. Och så uppskattar jag om någon säger det. Om någon blinkar rött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar