Ingen har väl missat att Harry Potter-författaren JK Rowling har skrivit en bok "för vuxna" - vilket i sig är en märklig kategorisering, jag vet många vuxna som med stor behållning läst böckerna om barnen på trolldomsskolan Hogwarts. Men hur som helst. The casual vacancy heter det nya verket, som nu i dagarna har kommit i svensk översättning: Den tomma stolen.
Jag kan på en gång avslöja att jag inte har läst boken och att jag inte heller kommer att göra det. Detta är ingen recension, men inte heller något försök att motivera mitt ointresse för detta stycke text. Även om de recensioner jag sett hittills varit tämligen nedgörande, så var mitt intresse lågt från början. Jag läser annat och så var det bra med det.
Det som fångar mitt intresse är en annan sak, nämligen hur översättningen gått till. Jag läser i GP en kortintervju med Helena Hansson som är en av sex (!) översättare som tillsammans översatt The casual vacancy till svenska. På en vecka! Man kan väl inte översätta en hel roman på en vecka, tänker jag. Men jo, det kan man. Om man delar upp den och tar varsin bit. 80 sidor var. 16 sidor om dagen. Och det är väldigt mycket! En översättare som förlaget visar respekt, som får tid att göra sitt jobb ordentligt, brukar ligga på runt 5 sidor om dagen. Som ett exempel, för att sätta saker i perspektiv lite grand: Erik Andersson fick fyra år på sig när han tog sig an uppdraget att nyöversätta James Joyses Ulysses. Fyra år på heltid! Om vi räknar med att han bara jobbade på vardagar (vilket jag inte tror att han gjorde) blir det 4 sidor om dagen. Det säger något om vilket värde som tillmäts olika texter.
Ett första steg i en översättningsprocess är vanligtvis att läsa igenom det som ska översättas (oavsett om det är en roman, en fackbok eller en bruksanvisning). Om det är prosa eller poesi kanske översättaren läser mer än en gång för att skapa sig en känsla för författarens språk och ton och få ett grepp om vad texten vill säga till läsaren. En översättning är ju något annat än att köra texten genom Google Translate.
Men här gällde andra utgångspunkter. De som skulle översätta Rowlings bok fick inte tillgång till texten förrän samma dag som arbetet med översättningen skulle börja. Ingen tid eller möjlighet att läsa igenom först, alltså. Varför detta då? Jo, för att man på det brittiska förlaget var så rädda att texten skulle läcka ut och hamna på nätet, att folk skulle nätdela och inte köpa. Som om det är en reell risk... Hur det än står till med paranoian hos brittiska bokförslag så ledde det till att översättarna bara hade att hugga in på sina tilldelade 80 sidor, mitt i berättelsen. Och göra sitt bästa av en hopplös uppgift.
Men, frågar vän av ordning, varför var det så himla bråttom? Jo, svarar det svenska förlaget Wahlström & Widstrand: vi måste se till att få ut en översättning snabbt för annars köper folk boken på engelska. Det kan hända att de har rätt i sin analys. En får utgå från att de har koll på den saken. Och det är måhända så att "folk" hellre köper en tafflig (för det kan inte bli annat med de förutsättningarna) översättning än läser boken på originalspråket. Men dels haltar resonemanget. Om nu "folk" är så angelägna att de köper boken på engelska istället för att vänta så har de uppenbarligen förmåga att läsa på engelska. Och dessutom borde det väl vara så att hastigt utprånglade och dåligt genomförda översättningar snarast ökar "folks" benägenhet att läsa böcker på originalspråk? Så funkar jag i alla fall.
Jag undrar om inte de ansvariga på förlaget gör sig skyldig till en tankevurpa här. Eller är det så illa att "folk" hellre läser dålig svenska än (bättre) engelska? Om det är på det senare sättet är det sorgligt. För alla inblandade.
En klok iakttagelse, som tyvärr är symptomatisk för hela samhället och den kultur vi lever i/med. Form går konsekvent före innehåll. Ekonomi är målet, inte ett medel. En farlig låsning, ett fundamentalt tankefel. Olyckligt när den utvecklingen nått bokbranchen, för det innebär att båda språket och tanken utarmas, och det hör att kunskapsbasen i landet blir bräckligare, vilket leder till att hållbarheten minskar. En obehaglig ond cirkel. Rolings bok kan tyckas trivial, men är det långt ifrån!
SvaraRaderaJag håller med dig helt. Men jag tror också att snabba översättningar är direkt kontraproduktivt om man vill förhindra att folk köper boken på engelska istället. I takt med att fler och fler behärskar att läsa på engelska måste man ju göra tvärtom: locka med riktigt bra översättningar om man vill fortsätta ge ur översatta böcker. Eller så är detta också ett tecken på att klyftan i samhället ökar. Vi får en grupp människor som läser böcker i original och en som läser kackiga översättningar. Och riskerar ovanpå det att få en allt större grupp som inte läser alls. Tragiskt.
SvaraRaderaHej Annika! Helena Hansson från GP-intervjun här. Jag vill bara säga att jag tror att det ligger väldigt mycket i det du säger och att jag hoppas att förlagen också förstår det så småningom. Din formulering "locka med riktigt bra översättningar om man vill fortsätta ge ur översatta böcker" tänker jag citera flitigt framöver.
SvaraRaderaHej Helena! Vad roligt att du läste och kommenterade! Jag hoppas på samma: att man fattar att kvalitet säljer och att man låter er översättare få möjlighet att göra det ni kan riktigt bra. Jag kan bara föreställa mig frustationen att tvingas tumma på kvaliteten för att man inte hinner nåt annat.
SvaraRaderaBoken är inte något mästerverk som skulle berättiga till Nobelpris. Därför kanske den inte behöver flera år av en mycket kvalificerad översättare. Den är ett slags socialt dokument, texten är i form av dialog, det gäller att hitta lämpliga slangord många gånger. Den visar de stora klasskillnader som finns i det engelska samhället. Rowling är själv en klassresenär. Hon kom utblottad tillbaka till England från Portugal. Sin första bok skrev hon sittande i ett hörn på ett kafé, eftersom hon inte fick ro i det hyrda rummet.
SvaraRadera