Det första felet: hon påstår är att Soppkök Stockholm "sviktar i tron på sin egen kraft" eftersom de säger att sådana här initiativ inte ska behövas. På föreningens blogg kan man läsa följande:
Soppkök Stockholm är ett initiativ taget av privatpersoner med syftet att resa den akuta frågan om hemlöshet. Stadigt ökar antalet hemlösa och med dem ett enormt mörkertal av papperslösa och andra behövande. Soppkök Stockholm vill engagera såväl allmänhet som beslutsfattare i arbetet med att nå en långsiktig lösning på problemet.
Målet är att soppkök ska inte behöva finnas!
Att säga att ett samhälle där det finns hemlösa, där människor uppenbarligen trillar igenom det sociala skyddsnätet, är ett samhälle med mer att jobba på, det är inte detsamma som att svikta i tron på sin egen förmåga att hjälpa. Det är att både argt och ledset säga att det är för djävligt att vi behövs, men när vi nu behövs så finns vi här.
Det andra felet: Ludvigsson påstår är att "ni, bästa arrangörer, är samhället". Det vill säga: det som ni vill ska hända, det händer redan. "Samhället" tar hand om de hemlösa. Jodå jag vet också att det är vi alla som är samhället, vårt samhälle, i en massa bemärkelser. Men jag vet också att det samhälle som Soppkök Stockholm pratar om, som de vill ska göra mer, är staten - dvs vi alla genom våra folkvalda och våra myndigheter och med våra skattepengar som resurs - ska göra mer.
Jag vet inte om Ludvigsson bara låtsas att hon inte förstår det eller om hon verkligen inte förstår, men det kvittar egentligen. Det är lika illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar