Att översätta eller inte

Jag läser i DN att allt färre böcker översätts till svenska från engelska. Skälen till detta är två: dels vill folk läsa en bok så fort den kommer ut och dels vill många läsa originalet hellre än en översättning. Om detta beror på att många översättningar är dåliga vet jag inte, men nog borde det vara så att anledning ett (otåligheten) gör att förlagen tvingas stressa fram dåliga översättningar? (Nu tar jag för givet att tid är en kvalitetsfaktor när det gäller såväl översättningar som annan textproduktion.)

Jag har tidigare pratat om dåliga översättningar, här t ex (de är många fler än jag ids nämna) men jag märker också att ju mer jag läser på engelska desto mer "fel" eller kanske jag ska säga tillkortakommanden, hittar jag i översatta verk. Översättning handlar så mycket mer än att bara hitta rätt ord, för att göra en bok rättvisa måste man också bibehålla författarens språkliga ton, rytm och fiffighet. Att det är en stor och svår uppgift är uppenbart och jag har all respekt för de som lyckas. Men när - som det visar sig - allt färre lyckas så läser jag  hellre originalet. Och blir en av kossorna i hagen.

Jennifer Vanderbes

Ninna ninna ni nanna... dagens boktips!
(Minns ni?)

Igår kväll läste jag ut ett verk av en författare som jag fram till att jag bokstavligen snubblade över henne på Sarons loppis (boken hade fallit ur hyllan och låg på golvet) aldrig hade hört talas om. Hon heter Jennifer Vanderbes och boken Easter Island. Eftersom jag har gett mig själv ett halvt löfte om att bara läsa böcker på engelska passade det utmärkt. Och för fem kronor kan även en bok av en helt okänd författare hamna i kundkorgen.

Easter Island finns översatt till svenska men är noterad som definitivt slut hos Bokus och på Adlibris ger en sökning ingen träff alls. Jag vet inte vad detta beror på. Om du frågar mig så beror det åtminstone inte på bristande begåvning hos författaren eller dito kvalitet hos boken. Tvärtom skulle jag vilja säga: Vanderbes skriver på ett alldeles strålande och eget sätt och har dessutom (vilket inte med nödvändighet sammanfaller) något att berätta. Eftersom jag starkt ogillar boktips och -recensioner som går in på verkets handling låter jag bli att göra det, men jag kan lova dig en läsupplevelse som nästintill gör bokmärke överflödigt. Jag kunde knappt lägga den ifrån mig. Så: Köp!Låna! LÄS!

Själv har jag redan beställt hennes andra bok Strangers at the feast.

Äntligen skrivtid!

Efter en hektisk period på jobbet har jag äntligen tid att tänka på annat än föreläsningar, seminarier och tentarättning. Missförstå mig inte: jag älskar mitt arbete men ibland blir det lite för mycket av det goda och lite för lite tid över till att tänka på andra saker. Det fungerar på kort sikt, men inte på lång, så det är tur att det inte är så jämt.

Nu vidtar en period av eget skrivande, det som i den akademiska världen kallas kompetensutveckling. Tjugo procent av min arbetstid, dvs i snitt en dag i veckan ska ägnas åt detta. För mig (och de flesta andra) är det dock vare sig genomförbart eller önskvärt att vika en dag varje vecka åt mina egna projekt, det jag strävar efter är istället så långa sammanhängande perioder av eget skrivande som möjligt. Veckorna fram till jul innehåller ganska få inbokade aktiviteter och det är just så jag vill ha det.

En av de saker som engagerar mig mest är hedersrelaterat våld och förtryck. Det är ett stort och komplext ämne som man skulle kunna göra hur mycket som helst av, något som jag gett mig visst huvudbry. När jag  var doktorand var en av mina styrkor att jag kunde begränsa mig, att jag kunde gräva på ett ställe och inte lite varstans. Nu är det mycket svårare. Det är så många aspekter som intresserar mig. Debatten om användandet av kultur som förklaringsfaktor, inklusive hur man kan förstå heder som företeelse utan att för den skulle ursäkta de brott som begås i hederns namn. Hur man inom socialtjänst, skola och sjukvård hanterar de unga kvinnor (och män) som är i behov av hjälp och stöd. Hur vårt rättssystem har följt med (eller inte)  och vilken kunskap och förståelse som finns (och visar sig) hos tjänstemän inom rättsväsendet.

Så många frågor, så lite tid! Men lite tid är mer än ingen tid och något hinner man alltid. T ex läsa etnologen Simon Ekströms utmärkta bok Hedersmorden och orden.                  

GP 11-11-11

... när de lovar varandra trohet i Domkyrkan idag...

GP:s förstasida idag, den 11/11 2011. På bilden syns två kvinnor som ska göra som massor av andra människor idag: gifta sig.
Simsallabim så lyckas GP vara både politiskt korrekt och konservativ samtidigt. Ett samkönat par får symbolisera dagens rusning till altarena runt om i landet, men utan att man gör nån poäng av att de är just det. Bravo. På riktigt, nej jag är inte ironisk.
Men.Varför slår man fast att äktenskapet handlar om att vara trogen? 
Enligt vem är det så? Måste det vara så? Vad innebär trogen?